13 månader med min fina pojke idag. Jag kan aldrig skriva ut om mina känslor jag har för honom. Inte här på bloggen, eller någon annanstans. Det är för att det inte finns några ord som får er att förstå. Förstå hur bäst han är, hur bäst han och jag är tillsammans. Med honom har jag upplevt riktigt kärlek och det är när man når den som man inte finner ord att förklara tror jag. Han är liksom allting. Min bästa kompis, mitt allra första val, min livskamrat, min kärlek, min älskling, min pojkvän, min livsglädje, min partner, min trygghet, min själsfrände. Jag kan inte bli mer tacksam att jag hittade rätt. Att vi båda hittade rätt. Det var den soliga dagen i Kläppen, världens bästa ställe med världens snyggaste kille som vi först sågs. Han är min ängel, mitt mirakel. Ååh, jag blir bara arg... Allt jag hitills skrivit räcker inte till för att förklara. Menmen, världens bästa pojke är han. Bara bara min är han. Och det finns inget som skiljer oss åt någonsin. Nu slutar jag detta tjat som endå inte är i närheten av vad jag vill kunna förklara om oss. Hehe.

 

Idag åkte jag hem med sällskap av pojkvännen. Dock går han av i Uppsala och jag i Stockholm. När jag kom hem från Malung, hämtade jag upp en hund från kenneln som är min denna helg. Skulle haft Cody egentligen men han har valpträff imorgon, så jag hämtar honom efter den imorn. Tills dess har jag Cecilia, eller Cesi som jag kallar henne. Kanske att jag behåller dem båda två sen när jag hämtar Cody, får se om jag orkar två hundar. Men det tror jag nog! Ska snart ta kvällspromenad med Cesi, sen ska jag sova. Är rätt så slut efter allt resande.